Morgonstund har guld i mund.

På söndagarna brukar jag roa mig med att räkna antalet bilsidor i lördagens DN. I går var där 18 (13.5 reklam, 4.5 reportage) och en bilaga från Bilia. Där var 2 större reportage om ”gröna bilar” och två lite längre om icke förnybarhetsdyrkande bilfunktioner. I dag har DN 12 sidor med förberedande information om COP21. Exklusive insändare och dyl. Nu har jag bara DN på helgerna där av saknar min sandlådestudie visst empiriskt underlag för att kunna ha någon som helst legitimitet.

Vi vet att vi påverkas av reklam, den vi faktiskt ser och den som springer förbi oss när vi tänker på annat. Vi matas konstant med intryck från verksamheter och organisationer. Inte nog med att vi har våra egna emotionella verkligheter att reda ut; vi får även i uppdrag att sortera ut vilken information i samhällsmegafonen som är viktigt för oss. Där till behöver vi rangordna datan efter i vilken grad informationen kan påverka oss. Oavsett om det handlar om vårdcentralens vintervaccinationer, reducerade priser och därmed ekonomiskt fördelaktiga inköp eller om att uppnå ett stadie av köpt lycka – det spelar mindre roll för denna s.k studie.

De traditionella nyhetsmedierna har ekonomiska problem: vi hittar mycket av den information vi behöver på nätet. Och på nätet vill vi ha vår information gratis. Vi lever därför i en skev reklamvärld, till viss del skapad av vårt beteendemönster men framför allt återskapad och upprätthållen av aktörer som vill ha vår uppmärksamhet.

Vi lever i en värld där medierna ska vara alla till lags. På en och samma gång tillhör de tänkareliten, arbetarrörelsen, feministerna, miljörörelsen, privata företagare, kommunalarbetare osv osv. Och så ska de leverera nyheter och grävande reportage om mygel, företagsbrott eller regeringens dolda agenda. Ni förstår vad jag menar. I allt detta som de ska vara utgör de den största källan till att utbilda folket i vad som sker i deras samtid. Det betyder också att en oberoende journalistik är A och O för att du och jag ska få en objektiv återgivning av information som berör oss. Allt i en kontext där vi med hjälp av historia, politikska beslut och vetenskapliga fakta kan dra egna slutsatser av vad informationen betyder.
Men i och med ett nytt medielandskap stöter vi på mer och mer reklam intill den informationen som ska ge oss en objektiv bild av verkligheten. Reklamen formar den information som vi tar till oss och när vi läst eller lyssnat klart har vi en tydlig bild av vad innebörden i den data vi har tagit del av är. Man skulle därför kunna argumentera för att medierna i dag har fått ett utökat informationsansvar. Det handlar kort och gott om att publicera reklam i anslutning till information utan att påverka textinnehållet i ett reportage eller en nyhet. Samtidigt står medierna inför en intäktsrelaterad problematik där varje cm betyder en utökad chans till överlevnad.

Om man drar det till sin spets och gör verkliget av ovanstående skulle det i förlängningen betyda en viss reklamcensur och ett tätare samarbete mellan layout, annonsförsäljning och journalisten. Men framför allt (det är nu vi kommer till kärnan i det hela) skulle det betyda aktiva val för redaktionen: vilken reklam går in, vilken går ur och hur bestämmer man vad som får vara med? I en diktatur är det enkelt, i en demokrati ska alla få komma till tals…

I dagar av avgörande klimatpolitiska diskussioner kan man tycka att en tidning som presenterar sig som ”Sveriges största morgontidning” borde ha visst intresse av att upprätthålla sin status och legitimitet som nyhetsmedia. Men när halva tidningen utgör bilmaterial ena dagen och andra dagen ställer man sig med viktig information i klimatfrågan kan även en ouppmärksam läsare höja försiktigt på ögonbrynen. Har vi ett fall av typisk green wash eller är vårt medielandskap så schizofrent att de inte ens kommer på tanken att reflektera över hur dylika svängningar uppfattas?

Visst, olja är guld och bensin gör vi på olja så bilindustrin har mycket pengar på fickan och många att tillfredställa. De vill alltid köpa utrymme. Alltid. Men i en värld, som DN så fint beskriver i dagens tidning, där vi behöver omställning för att inte skrota planeten när reservdelarna har gått ur produktion så behöver alla ta ställning. Alla behöver tänka till. Jag med.

Men en godtycklig censur från medierna är inte ett demokratiskt alternativ. Hur kan man då lyfta fram en hållbar livsstil i en värld som bygger på ekonomiska parametrar snarare än det som är bäst för var och en, nu och i framtiden?

Inför COP21 behöver vi alla visa makthavarna att de har mandat att driva frågan om klimatmål tills dess att de når en global överenskommelse som faktiskt kan betyda förändring, annars går vi under. Det kan innebära både små och stora förändringar för den enskilde individen. Men för de organisationer och företag som når folket generellt räcker det inte med att berätta om problematiken och den önskvärda omställningen: de måste gå före.

Därför utmanar jag nyhetsmedierna att fram till COP21 sänka reklam- och annonspriset för företag, industrier och organisationer som jobbar med hållbara lösningar. Visa på riktigt att ni är en del av omställningen och att principen ”ingen kan göra allt men alla kan göra något” gäller för oss alla. Då blir det lättare att tro på ert engagemang och vem vet: det kanske sprider sig så att vi internationellt kan visa de som ska samlas i Paris under klimatförhandlingarna att det finns en vilja men det är de som behöver sätta planen.

Ps. Sorry DN, ni fick utgöra ett exempel och även om de andra nyhetsmedierna har samma tudelade problematik så har jag bara en nyhetstidning…

‪#‎omställning‬ ‪#‎COP21‬ ‪#‎media‬

Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s