Konsumentkraft eller maktsalongen; ett yxskaft?

Olivia är så klok: läs hennes ord >
Och jag är så trött på att mitt liv tar sönder för andra. De levnadsstandarder som byggts upp och utgör det samhälle som jag är uppvuxen i. Jag kan inte förändra allt och alla, inte ens som en i mängden av alla konsumenter kan jag förändra något så fundamentalt att det kan göra verklig skillnad här och nu. Jag behöver hjälp av politikerna och näringslivet, vi behöver hjälp för att nå resultat. Vi behöver hjälp att nå en omställning som inte bara ta hänsyn till miljön utan till mänskliga rättigheter och levnadsförhållande runt hela vår jord.

Ibland behöver jag hjälp att välja, för pengar växer inte på träd och jag har ändå det bättre ställt än så många andra. Jag har valmöjligheter, jag har råd att köpa hälften ekologiskt och jag har ofta tid att åka tåg istället för flyg. Men inte alltid och för de gångerna jag inte har möjlighet att genom mina val driva en förändrad efterfrågan får jag hjärtesorg. För i tid och otid händer det oss alla: ibland kan vi inte välja det vi vill ha utan det vi måste ha. Det betyder att det varje dag sker kompromisser, en snabb lösning på problemet och så följer ursäkten: ”men det är ju bara den här gången…”

Om hela varje svensk gör ett undantag per vecka så skulle vi landa på runt 1 370 428 kompromisser i veckan, det är 71 262 256 kompromisser per år. För ibland måste det vara ok att göra kompromisser, hela jordens framtid kan inte ligga på mina axlar! Vi behöver hjälp att ställa om det här samhället och visst; vi är många som försöker driva på även hos enskilda konsumenter men det är egentligen politikernas och företagarnas öron vi vill åt. För det är de som sitter på kapitalet, det är de som sitter på makten att göra skillnad.

Vi har delegerat ansvaret till regeringen, delegerat makten. Som konsument kan jag göra en del men jag behöver hjälp för att nå hela vägen. Vad händer när ångesten blir en farsot som drabbar halva befolkningen, alla sjukbidrag…? För plötsligt står vi inför en epidemi: klimatont kan vi kalla den. Medborgarna ligger hemma med magsår och ångest över bristen på möjligheter att välja produkter och livsstil som driver utveckling för hela mänskligheten…

Kom igen, kom igen: konsumenterna kan inte bära hela ansvaret, vi har ju delegerat det!

Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s