Främmande händer i en kvinnoskev värld; till viss del en rapport från Almedalsveckans dansgolv

Medelåldersmän. Yngre medelåldersmän. Mäns strukturella sexism på nattklubbar, det är ett generellt problem men under Almedalsveckan gör det sig på något sätt extra tydlig. När en möter män på dansgolvet förväntar en sig svin – inte alla, inte ens många men där finns alltid någon. Den finkänslighet som en möter från samma män om dagarna är som bortblåst. På dagtid är det ingen som taktlöst tar tag i min arm för att dra in mig i ett dansgäng när jag passerar på väg till de jag känner . Jag väjer undan, mimar ”Nej tack” och vänder mig om för att inte åter bli ryckt åt sidan under den småluriga, rätt osexiga processen av att försöka låta bli att trycka in mina specialanpassade öronproppar in i trumhinnan. Ett moment som jag nu lärt mig blir ytterligare lurigt när en ser ut att vara en tillgänglig danspartner för de män som valt att dela golv med kvinnor – då får en som kvinna nämligen vara beredd på att ses som ett ledigt objekt: först till kvarn och fritt fram att ta för sig av.

Jag får en kort tidsfrist av ofredat dansande med mitt sällskap innan min kropp omsluts av främmande armar, för det är tydligen så män bjuder upp till dans. Dumt av mig, jag stod med ryggen mot och såg inte er i er forntida parningslek – daterad någon gång innan homo sapiens och neandertalare gick skilda vägar… Det är helt klart viktigt att fatta: här finns män som vill ligga, bäst att ni meddelar kvinnan som är helt oberörd av er parningslek. Skandal, hon dansar till och med ryggen mot! Bästa sätt att få hennes uppmärksamhet: händer all over the place tills hon vänder sig om. Och för den som eventuellt missade: place är samma sak som ”kvinnans kropp” – free for grab som man säger.

Detta är verkligen inte uteslutande en situation som uppstår i ett politiker-, journalist-, företags-, lobbyist- och föreningstätt Visby under första veckan i juli. Det händer när som, var som och alltid. Jag var kanske lite naiv, för jag väntade mig faktiskt inte den behandlingen just där. Inte nog med att jag förväntade mig semi-upplysta människor på dansgolvet den kvällen, de flesta var dessutom gamla nog att vara min far!

Kanske är det för att jag blivit äldre och inte har det tålamod som jag hade förr – nej vänta. Det är inte sant jag har snarare mer tålamod nu än förr, men på ett annat sätt! Då hade jag tryckt upp honom mot väggen med högern redo innan jag insett att han var alldeles för full för att jag skulle kunna nå fram med mitt budskap: Du rör inte min kropp! Det låter förstås inte så skrämmande att en petit brud på 162 cm och 56 kg trycker upp en 30 cm längre, 30 kg tyngre man mot väggen, redo att låta knytnävarna börja prata – men det syns liksom inte alltid på ytan vad en har för färdigheter… I dag slår jag mig istället fri, tittar på dem och böjar koka av verde mot det patriarkala samhälle som jag har tvingats växa upp i. Jag blir arg på att de som stiftar våra regler och lagar har makten att systematiskt förändra och ändå är samhället genomsyrat av sexism, antisemitism och antifeminism. Men tyvärr blir jag också arg för att jag är uppvuxen i en familj som inte stämmer överens med normen: jag har fått en skev uppfattning av hur människor beter sig, vad de vill och hur de gör för att nå målet. Jag har höga förväntningar på människorna i min omvärld.

Människors målbild eller vision har kanske inte så mycket med strukturell sexism på dansgolv att göra, men min totala förvåning står i direkt förhållande till förväntningarna jag hade på de som besökte dansgolvet just den kvällen, på just den klubben. Det var nämligen inte bara Almedalens politikervecka, det var stora Miljökvällen och för första gången inföll den samma dag som MP:s dag – den dagen var ett riktigt miljömuppsmecka. Efter minglet på Strandgatan var det efterfest på klubb – deltagarna från minglet hade fått drinkbiljett av värdorganisationen, precis som en brukar för att truga gästerna lite extra. Därför var det också många som gick till efterfesten, tillika nästan uteslutande miljömuppar på dansgolvet. Miljömuppar som jag oftast får en kick av, som jag oftast och helst omsluter mig med. Självklart är inte alla miljömuppar trevliga, men de flesta som jag har träffat har jag genuint tyckt om. Därför var de främmande armarna runt min kropp så främmande. De var fel, på fel plats – fel ställe. Av alla platser förväntade jag mig det allra minst där och då. Ännu mindre förväntade jag mig armarna av en man som var 15 år äldre. Så till mannen med klart skev uppfattning om vad som är ok: med vilken rätt förde du dina smutsiga händer över min kropp? Om du hade varit nykter: hade du gjort lika dant eller hade du helt enkelt bara valt att kladda på någon i din egen ålder?

Jag hade en strålande vecka, om en bortser från den enda kvällen som vi valde att besöka ett dansgolv: ska en dansa i fred så ska en tydligen dansa med vänner på en parkering, inte på ett öppet dansgolv där lagar om do’s & don’t har slutat gälla. Du, mannen med skev uppfattning om din rätt till andras kroppar, kanske också skulle försöka dansa på en parkering med vänner, då kanske du lär dig vad som är mitt och vad som är ditt – för jag är övertygad om att du skulle få höra både det ena och det andra om du började kladda på någon av dina polare. För min kropp är definitivt bara min lika mycket som dina polares kroppar är deras, oavsett om vi är på ett dansgolv eller ej, oavsett om du är nykter eller ej, oavsett om du är trevlig eller ej. Kanske skulle du kunna lära dig det så att jag också kan ha trevligt när jag är på allmänna dansgolv?

När vi talar min kropp gäller mina regler, mina lagar. Överträdelse beivras omgående, kan hända våldsamt – sanktionerna är godtyckligt reglerade efter mitt humör. Alternativt så försöker vi frångå ett strängt patriarkaliskt, sexistiskt samhälle där du får lära dig att allt du kan ta är ditt och där jag får lära mig att jag är ansvarig för hur du väjer att ta för dig av mig – lära mig att jag behöver vara försiktig. För även om du skulle välja att lära dig så måste jag förvänta mig andra svin när jag går in på ett dansgolv – det är inte alla män, inte många män men där finns alltid någon. Eftersom det är ett patriarkaliskt samhälle genomsyrat av sexism, där förväntningarna på kvinna och man är etsade i sten. Eftersom vårt samhälleliga civilkurage är på botten av en brunn och det sällan är någon utom den utsatta som reagerar så kommer jag att fortsätta tvingas förvänta mig svin på varje dansgolven – och reagera. För det kan vara vem som helst och därför kommer jag att tvingas förvänta mig det av alla.

Så: fuck kampanjer som tex dagsaktuella #dontmancriminate och se istället verkligheten för vad den verkligen är: kvinnoskev. För vad gör männen för att slippa misstänkliggöras som svin och potentiella utövare av sexuellt ofredande? Det är närmare hälften av världens befolkning som allt för ofta förväntar sig att du ska visa dig vara ett sexistiskt svin. Är det inte dags att vända debatten: vem ska egentligen inneha bevisbörda för att avskaffa generaliseringen av män, en generalisering som får så många män att känna sig oförtjänt feltolkade och förvrängda på grund av sina kön? Sluta klaga på generaliseringar; gå i gemensam kamp mot de män som sätter reglerna för den och hjälp till att vänd trenden!

Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s