Ett reviderat liv, ett gigantiskt vuxenkliv eller bara traditionellt, naivt jag-vill-rädda-världen-kiv…?

Jag låg en kväll och tänkte till om mitt liv, om tiden som har gått och valen jag hittills hunnit göra. Om hur jag tänkt, vad jag har bestämt, varför jag gjorde som jag gjorde. Och jag inser, likt som om det var för första gången, att jag har (knappt stört) skyhöga ideal. De i sin tur har astronomiskt långa ben och eftersom de är mina ideal är det klart att jag låter dem jaga mig med en monstruös hunger. Det är mina ideal om vad jag vill åstadkomma: vad jag bör och inte bör göra. Till viss del har det kanske kommit en eller ett par tillägg av människor jag mött – men för att vara ärlig är det mest mina egna krav och föreställningar även om jag också har fått hjälp att se andra sidor av mynt som jag redan kastat. I ett par fall har jag själv tillskrivit folk riktade, uppmanande kommentarer om hur jag ska hantera situationer – förmodligen bygger de på mina egna krav och föreställningar så ni är friskrivna från den synd jag har lagt på er…
Som när jag slutade boxas för att tränarna ville introducera mig för ringen och mina föräldrar sa att det inte var en helt lämplig sysselsättning. När jag på senare dar har frågat om varför? ja, då ställer de sig oförstående till påståendet och hävdar att de aldrig brytt sig. Ja, så det var väl jag… Skit samma då, skit samma idag – jag har säkert sparat en och annan hjärncell (tänk om jag hade adderat ett par boxarhjärnskakningar till mina skid- och cykelhjärnskakningar, ve och fasa då hade jag kanske varit långsam på riktigt).
Eller som när jag genomled en gymnasieutbildning på ren och skär självförnekelse – jävla envishet, inte skulle jag gå några 4 år på gymnasiet heller. Detta var ju nu istället en total negligering av kommentarer och uppmaningar från alla möjliga håll. Men efter många döva stunder resulterade det istället i en deltidssjukskrivning med hemmastudier under sista terminen, uppskjuten examen en månad och drygt 6 månader av besök hos BUP och privatläkare varje vecka… Ja, där gick det faktiskt åt helvete på riktigt. Men till mitt destruktiva lilla försvar: jag hörde inte en enda kommentar om att välja en annan bana, styra om, göra nytt. De runt omkring mig försökte ställa frågor, få mig att kanske vända om – välja en aningens mindre destruktiv gång. Inte för att jag hörde det genom min envishets oerhört effektiva ljuddämpare.
Och som när jag bestämde mig för att börja plugga en banbrytande ny utbildning inom kommunikation – ja det var så det hette men den visade sig vara utan kontinuitet, utan test, utan klara styrfunktioner. Sen blev det också lite high chaparral: mycket duster med institutionen, mången bråk med vad som gällde mellan de olika doktrinerna (samhäll eller teknik, vem bestämmer?). Och med envishetens stolta hatt satt jag kvar i universitets testsal… Det blev rätt bra till slut och jag upptäckte att jag har väldigt roligt med systemutveckling och systemintegration. Men efter ett par arbetsföra år kommer jag till insikten att jag inte kan hjälpa någon med mitt yrkesval – för det finns fler jobb där de bara behöver en kommunikatör, vilken-som, än arbetsplatser där jag verkligen vill vara. Så varför fattade min stackars tröga hjärna inte tidigare; för mig är det viktigt att hjälpa andra? Nej, istället har jag lite för många gånger sålt själen till satan och gömt stoltheten i ett svart hål ute i atmosfären. Jag har blundat hårt, huggit tag i ena repänden och tjänat vår odödlige allsmäktige Gud – mammon, medens tårarna blött ner mina kinder med mänsklighetens blod… Ok, jag ger mig! Kanske inte riktigt så dramatiskt.
Eller när jag tidigt bestämde mig för att göra militärtjänst – jag var kanske 11-12 år och tänkte glorifierat på träningen, utmaningen, utbildningen och möjligheten till att få sova mycket i tält(!). Tills far min brutalt stack hål på bubblan när jag var kanske 16 år: ”Allt det där är bra men du skulle också få utbildning i att döda. Är det något du vill?”. När dagen kom för att söka sig in var det inte längre något alternativ, det var väldigt svart eller vitt. Ja, som det så ofta är när man är så där i slutet av tonåren. Men jag önskade innerligt att det fanns en liknande utbildningsmöjlighet, bara jag slapp det där med vapnen… Idag ser jag endel gråzoner som skulle kunnat utgöra en alternativ väg men spelar det någon roll när en, 18 bast, skulle totalvägrat att ens skjuta på en knapp?
Eller som när jag avskrev ett yrkesverksamt liv inom medicin för att: Mamma. Eller som när jag avskrev ett yrkesverksamt liv inom politik för att: Pappa. Eller som när jag avskrev ett yrkesverksamt liv inom polisväsendet för att: finns så mycket skit där. Eller som när jag avskrev alla utbildningar i teknik- och ingenjörssektorn för att: palla lägga ner tid på att lära mig den matematik som skulle ta mig dit. Eller som när jag…
Eller som när jag på senare tid har börjat revidera varenda val jag någonsin gjort: Varför tränar jag inte kampsport? Varför läser jag inte tekniskt basår? Varför pluggade jag så tidigt? Vad skulle jag välja nu? Framför allt: hur kan jag göra hjälpinsatser i utlandet? Var kan jag hjälpa andra; som kvinna, västerlänning, välutbildad?
Inte i Sverige. Så vad skulle då kunna ta mig vidare, vilken typ av yrkesgrupp behövs? Medicin, militär, socialt skydd, utbildning, juridik, mänskliga rättigheter…
Ja, det är först nu – en kandidat, ett par extraår studier på det, ett par år som slav för mammons storstadsjakt som jag inser att: jag måste ta reda på vad jag vill göra med mitt liv. Egentligen: hur vill jag ha det?
Det är ett traditionellt, naivt jag-vill-rädda-världen-kiv och samtidigt ett gigantiskt vuxenkliv – för jag vill inte bli gammal och inse att jag borde ha reviderat mitt liv…
Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s