Smaken av hjortronsylt eller den ständiga undran om katharsis är värt sin väntan

Titt som sätt går man runt i någonslags lokal betongdimma, som ett töcken av förångad smog innanför pannbenet. Så tar man en kväll, ett par timmars paus. Ransakar sig själv och sina livsval, sina livskval. Man grunnar och undrar, drar i möjligheter, låter mörkret konsumera ljuset. Ser världen som den kunde bli, kunde vara om… om, om, om. Man förgås av allt som har varit, kunde vara, kan bli. Möjligheterna är oändliga med en enda fras: tänk om…

Med tiden lättar dimman, plötsligt ser man horisonten och soluppgånen för vad den är. Plötsligt ser man den sköna naturen och alla gryende möjligheter. Ser livets gång, ser all denna skönhet – ett omättligt behov av att konsumera den uppstår. Så är det efter att katharsis inträtt, upprättats, och sinnet blir fritt från kaos. Panik.
Tänk om sinnesstämmningen fanns att köpa på burk? Att kunna öppna och lätta upp verkligheten med energi, lite som en burk hjortronsylt. Det skulle smaka som solsken. Kännas som om himmeln konsumerar själen, förevigar ditt väsen och släpper lös hela naturens skönhet rakt in i hjärtat. Den behövde bara inte ha ett så högt pris…

Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s