Vår bästa tid är nu eller en valuppmaning

Det är nu. Det är nu vi har möjlighet att påverka våra liv, den del av våra liv som vi lägger i händerna på våra politiska beslutsfattare. Det är nu de engagerar sig för att höra vilken framtid önskar våra barn, syskonbarn, kusinbarn och tillslut barnbarn – barnbarns barn. Det är nu vi väljer hur vi vill, om vi vill vara medmänniskor mot våra samtida, med våra framtida. Det är nu vi väljer om våra barn ska få välja att vara sig själva sanna, om de ska få uppleva vår hemplanets oerhörda mångfald; biologisk och kulturell.

Varje dag är ett nytt val, ett val i vad vi vill att världen ska vara. Mot eller med, fram eller tillbaka, tillsammans eller ensam. Jag väljer varje dag. Jag väljer varje att jag tror på människan, att jag tror på att vi kan åstadkomma underverk tillsammans. För vår skull, för människan som befolkar vår jord, för varje organism som delar vår planet. Jag väljer varje dag att bry mig om människan, att bry mig om mångfalden bland människorna som tillsammans med mig utgör jordens befolkning, att bry mig om varje organism som befolkar vår planet.

Varje dag lever jag med människorna som befolkar vår jord i åtanke. Varje dag lever jag för att människorna som befolkar vår planet ska bli accepterade för vem och vad de är. Varje dag lever jag med omtanke om det makalösa maskineri som utgör vår värld, varje dag lever jag med vetskapen om att jag är beroende av varje organism som befolkar vår planet.

Varje dag kämpar jag med att slå mig fri från inskränktheten av de kulturella normer som jag är uppväxt med. Varje dag kämpar jag för att öka min förståelse för det som är främmande, för det, som på grund av min okunskap skrämmer mig. Varje dag kämpar jag för att förstå sambanden mellan mitt beteende och hur det påverkar mitt och mina medmänniskors hem.

Jag har alltid varit principfast, jag har alltid vetat på vilken fot jag kan luta när världen runt mig skakar, jag har alltid varit övertygad om att allt hänger ihop. När andra visar samma principfasta personlighetsdrag, när andra låter sig tryggt vila mot sitt starka ben, när andra är övertygade om sin egen gudomlighet. Då spricker det och jag blir rädd. Jag blir rädd för den värld som jag lever i. Jag blir rädd för den trygghet till vilken man lutar sig, tryggheten i människors rädsla för det främmande. Jag blir rädd för den ignorans med vilken man möter skiftningarna i vår atmosfär, rädd för hur lite man tar in av förändringarna som sker runt omkring. Jag blir rädd för det selektiva förhållningssätt i vilket man bemöter världens förändringar; biologiskt och kulturellt.

Nu är det vår tid; vi måste välja. Tills den dag vi dör, tills den dagen är det vår tid. Tills den dagen har du och jag möjlighet att påverka. Innan den dagen är kommen kommer vi att få se glädje och smärta, sorg och lycka, rädsla och mod. Tills den dagen är kommen kommer vi att glädjas åt tider i våra liv, tills den dagen är kommen kommer vi att ångra oss, tills den dagen är kommen kommer vi att få se oändligt mycket spännande. Oändligt mycket. Men tills den dagen är här dröjer det än och vet vi inget om vad som väntar runt nästa tidskurva, det är det som är själva spänningen. Varje dag tills den dagen har du och jag val att göra. I bland flera om dagen, i bland tunga, i bland känsloladdade, i bland förstår vi långt senare att ett beslut fattades. Just nu är det inte en sådan dag, just nu står vi inför ett aktivt val. Ett val som påverkar den geografiska plats som vi kallar för Sverige, Norden. Jag kallar det för hemma.

I mitt hem vill jag att alla ska få plats. Jag vill att mitt hem ska värna om all den mångfald som ryms på vår lilla planet; biologisk och kulturell. Jag vill att mina barn och barnbarn, deras livsval och deras uppväxt ska vara deras att besluta om. Jag vill att mitt hem ska bevaras, jag vill att mitt hem ska förändras, jag vill att mitt hem ska vara en plats i vår värld. En plats på jorden, på en jord där allt hänger ihop. En jord som är beroende av varenda organism som befolkar denna planet, en jord där du och jag är jämlikar oavsett hur det såg ut i dina kvarter när du växte upp. Oavsett om du är ett ryggradslöst yngel på havets botten. För mig är vi alla lika viktiga för att kunna lämna vidare en hemtrevlig och beboelig planet. Vad är viktigt för dig?

Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s