Totally out of character

Ja, vad ska man säga? Allt kan man inte påverka här i livet, det var ett aktivt val att tacka ja till Systers förslag om sista minuten och ta paus från verkligheten här hemma. Men att det skulle landa i en resa till San Antoni, på Ibiza hade jag inte kunnat drömma om. Ska jag vara helt ärlig hade jag nästan glömt att ön ligger i medelhavet. Jag tänkte bara på Corsica, Sicilien, Sardinien, Malta, Kreta, Cypern – jag hade nästan lyckats glömma Mallorca.

Ibiza. Jag tror inte att jag någonsin har träffat någon som har varit där, så mycket icke-resmål är Ibiza i min värld. Hur gick det här till?!

Efter en snabb googlesök inser jag att lägenhetshotellet som vi ska bo på ligger en bit utanför staden, utanför staden som inte ens är den värsta feststaden på ön. Mina nerver blir lite lugnare, det kommer att gå bra. Jag kommer klara av det, inte behöva ligga sömnlös över ljuden från nattklubbarna.

Men så varför reagerar jag så på att jag ska till denna festernas Guda-ö? Det kan väl knappast vara en pubertal osäkerhet som pressar sig genom huden vid sidan av mitt vänstra bröst och sakta greppar, med en panik kall som frostad metall, runt mitt hjärta? Nej. Jag är vuxen nu, det är osannolikt att jag skulle känna att jag behöver vara rädd för andras uppfattning om min personlighet. Så varför drar jag mig för att berätta att jag far till denna ungdomsfrestelsens ö? Kan jag tycka att jag är för seriös, för sammansatt och upplyst för att åka till festernas paradis?

Ja kära nån, i så fall passar jag ju verkligen in i huvudbesökarnas klientel för det är en verkligt pubertal tanke – eller bara ett tecken på min sviktande självkänsla.

Än sen? Jag är knappast den minst knäppa person jag känner, så varför skulle jag skyla med att jag också har känslor och får impulser som inte alltid är som jag vill att de ska vara? Jag är bara människa och kan väl knappast låta bli att bejaka varje del av det som utgör mig. Nej, inte på några villkor ska jag fortsätta förneka dessa skammens känslor och impulser. De som berättar för mig att självkänsla är komplext, inte ett fenomen av antingen eller. Så jag tar mitt knäppa, galna jag och lyfter från nordisk mark för att under en vecka springa, cyklar och simma på fjärran strand.

Så vill du fortfarande vara min vän? Då kan jag lova att du får ett paket som är helt och totalt out of character. Åtminstone ibland.

Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s