Verkligheten

Jag tar mig tillfälle att förklara. Jag skrev för ett par veckor sedan att jag upplevde att jag som student inte hade koll på ”verkligheten”, och det är ju nu en underlig sak att säga. Jag hade faktiskt en lektor som opponerade sig den typen av uttryck, en lektor i systemutveckling, hen tyckte att det var ett underligt sätt att se på den verkligheten som studenter lever i.
Och visst håller jag med, en students verklighet är minst lika verklig som den yrkesverksammes men kanske inte alltid fullt ut kompatibel med arbetslivet och de faror och möjligheter som där lurar. Frågan är vems ansvar är det att förbereda studenten på steget mellan utbildningen och arbetet; är det universitetet, arbetsgivaren, samhället eller studentens egna ansvar att se till att man har insikt i och får en förståelse för hur det ser ut på marknaden?

Vi börjar i bakvänd ordning. Allt fler ungdomar väljer snäva inriktningar på gymnasielinjer, som om 15-åringar har insikt i hur de vill leva resten av sitt liv (vem vet förövrigt någonsin det?). Där efter slussas de snabbt in på universiteten, för en universitetsutbildning är viktigt för att komma någonstans här i världen. Den ger ett naturligt försprång och en konkurrenskraft i vägen mot ett lyckat liv. Jo men visst så att eh. Eller? Om alla tar en utbildning hur blir det då? Vilken kompetens är egentligen konkurrenskraftig och hur mäter man det?

Det jag menar är att det har blivit inflation på utbildningar och när alla har en utbildning förlorar den delar av sitt värde. I en värld där man får jobb på grund av relationer och erfarenhet mindre än teoretiska kunskaper, varför behöver man då en universitetsutbildning?
För att lära sig hur systemet fungerar, för oavsett om man lärt sig det via doktrin eller yrkeserfarenheter så finns det ett praxis för utövandet och börjar man tidigt – ger sig ut i rätt sammanhang så lär man sig det förr eller senare. Men bara du har viljan, strävan och intresset.

Jag lever tillsammans med en klassisk slagverkare, han har studerat slagverk i hela sitt liv – kulturskola, gymnasie, folkhögskola och universitet. Han har en masterutbildning, men egentligen är universitetsstudierna en förevändning för att öva själv, med andra, för yrkesverksamma och i arbetssituationer. Överallt där det finns utrymme för att få komma och utvecklas går de och lyssnar, studerar och insuper andras erfarenheter och kunskaper i ämnet. De åker på övningsläger, spelar i multipla orkestrar och ses i konstellationer av andra utövare alla dagar i veckan, varje vecka på året och varje år på decenniet. De är nördar, insnöade och passionerade i förhållandet till sin sysselsättning.
Och det finns utrymme, uppmuntran och en önskan från den delen av samhället att de ska engagera sig och se över möjligheter till att komma utanför skolans övningsrum för att komma i kontakt med de lyckliga få som sitter ute i de får heltidsorkestrarna som finns, för att lära sig så mycket de kan innan undervisningstiden tar slut.

Men så fungerar det inte för andra yrkesgrupper. Jag har aldrig uppmuntrats till att söka upp yrkesutövare för att få veta mer om hur de arbetar, inte på kontinuerligbasis. Jag hade inte ens en praktik inom ramen för min utbildning. Den läste jag på heltid efter min examen. Jag tog ett extra halvår och 30 hp till för att få känna på yrket, för att jag ville och kände att behovet fanns.

Men tänk om jag hade haft en lektor som inte bara proklamerade att min verklighet var verklig, utan uppmuntrade att ge sig ut bland de yrkesverksamma och hörsamma deras verklighet. Allt för att jag bättre skulle vara förberedd på hur den såg ut när jag väl kom ut i den.

Vad skulle därför hända om man såg till att ansvaret hamnade på studenten, att universitetet öppnade upp för 75% studier, företagen bjöd in studenterna till att observera arbetsgrupper och samhället uppmuntrade yrkeskåren till att ta sig tid att diskutera yrket?

Jag är övertygad om att det inte är en helt befängd lösning, men frågan är om den skulle fungera i praktiken. Vad tror du?

Annonser

kommentarer?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s